Det började en dag för ett halvt liv sedan. Som en smärta som steg från ett slött knivblads skärande till en småländsk skogshuggares motorsågs vassa vinande genom färskt granvirke. Min farfars far hade nog tyckt att jag var fjollig att klaga över lite ont i magen. Han själv sprängde sönder ena handens fingrar när dynamitladdningen tog fel i hans jobb som stenhuggare. Lite ljung virat runt den blodiga handen och ner i fickan.
Han fick sedan ta tåget till Halmstad och sjukhuset där. När läkarna senare ville hjälpa honom vägrade han att ta emot bedövning då han var rädd att de skulle klippa av fingrarna på den skadade handen. Han skulle då inte kunna fortsätta jobba som stenhuggare och inte heller försörja sin familj. Två sköterskor fick hålla honom medan läkaren klippte av de delar av fingrarna som var skadade. Det gjorde så ont så han lyfte upp de båda sköterskorna medan de höll nere handen. Men genom att stå på sig och själv kontrollera vad läkaren gjorde fick han behålla såpass mycket av fingrarna att han kunde fortsätta att jobba som stenhuggare och försörja sin familj.

Min smärta var kanske inte av samma dignitet men svimmade gjorde jag iallafall. Min kompis Anders blev livrädd och försökte väcka liv i mig. Hjälper mig ut till bilen och som en formel 1 förare körde han i ilfart till Visby lasarett.

Blindtarmsinflammation blev diagnosen och omedelbar operation blev resultatet.

23 år och hela livet framför sig med en ständigt blå himmel och solen i ögonen och man tror att livsvägen är utstakad och inga hinder finnes. Platsen var på Visby på Gotland . En veckas vindsurfing med bästa kompisen. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Det blir annorlunda. Med det menas inte att det blir bättre eller sämre utan saker händer och vi får någonstans lära oss att förhålla oss till den yttre verkligheten som vi lever i.

Min resa slutade inte där utan några månader senare efter hemkomsten från Gotland fortsatte mina smärtor från magen. Sjukskrivningar från mitt arbete som brevbärare blev allt oftare. Till slut blev det utredning vad som kunde ligga bakom dessa ständiga smärtor.

Morbus Chron konstaterades. En inflammatorisk tarmsjukdom. Samma som min mamma hade haft 20 år tidigare. En ärftlig sjukdom sa läkarna. De rekommenderade operation av den inflammerade delen av tunntarmen. Så blev det. Planerad operation med flera veckors konvelacenstid.

Bytte arbete till järnvägen med förhoppningen om att det skulle vara mindre stressigt än vad arbetet som brevbärare hade varit. Så blev det. Jag kunde nu fortsätta leva mitt liv utan magsmärtor. Dock med en ny insikt. Har man än gång haft Morbus Chron kan den komma tillbaka. Inflammationen ligger latent vilande.

Upplevelser och erfarenheter liknande denna ger oss människor nya kunskaper som formar oss som individer och många gånger påverkar det också vilka livsval vi gör i livet.

I mitt fall med en mor som hade upplevt samma sak som jag med Morbus Chron som nära kostade henne livet och min egen resa med flera operationer gjorde att jag blev intresserad av hälsa och hur man uppnår en optimal hälsa. Utan att bli drabbad av olika sjukdomar.

Jag läste olika böcker om naturlig föda och testade olika dieter och fick mycket till livs från min mamma som också hade samma intresse. Homeopati och olika örter som kunde bota människor var stort på 80 talet. Många upptäckte att vi själva kan förebygga många sjukdomar genom att stärka immunförsvaret.

Tiden gick och jag kom i kontakt med ett företag som heter Herbalife och de fick mig att börja använda deras hälskostprodukter och även gå in som återförsäljare. Produkterna var enligt mig bra och fungerade men priset för slutkonsumenten blev för dyrt tycker jag eftersom olika bonusar skulle betalas på vinsten i de olika säljleden. MLM kallas det. Multilevelmarketing. Låter bra men är enligt mig ett sorts pyramidspel som går ut på att några få skall tjäna stora pengar.
Hann även byta MLM företag till GNLD som hade samma sorts tänk och säljide. Bra produkter men alldeles för dyra.
Avslutade därför mitt engagemang inom denna typ av företag då det inte kändes rätt i förhållande till min egen moraliska och etiska kompass.

Nästa steg på min hälsoresa blev när jag 2010 började få problem med smärtor och värk från mina knän. Läkarna och sjukvården rekommenderade sjukgymnastik och smärtstillande. De kunde inte heller upptäcka några skador på röntgen. Det fortsatte detta till trots att göra ont och jag fick ligga på läkarna om att få en magnetröntgen istället för att se om det fanns någon orsak till min ständiga värk.
Till slut gick de med på det och då visade det sig att jag hade en meniskskada. Titthålsoperation blev läkarnas självklara lösning. Enligt dem så är det en enkel operation och man kan börja jobba några dagar senare. Nu blev det inte så enkelt utan när de tittade i knät så var det inte bara menisken som var skadad utan de såg även att jag hade utslitet brosk i knät. Orthokliniken i Göteborg har utvecklat en teknik som kan bota sådan utsliten brosk. De kallar det mikrofrakturering. De gör små hål i det underliggande benvävnaden under själva broskytan och tanken är att orsaka en blödning av stamceller som skall tillverka en ny broskyta som skall ersätta den gamla skadade.

Helt plötsligt var det inte någon dags sjukskrivning utan ett halvårs konvelacenstid innan knät skulle bli bra igen. Det var inte så att läkarna frågade om jag ville ha denna mikrofrakturering gjord heller utan de tog själv detta beslut medan jag var nersövd.

Läkarna kan inte lämna några garantier om att det kommer bli bättre. En viss procent blir bra och en viss procent har kvar sina knäproblem. I mitt fall blev det en förbättring och mina smärtor i knät minskade och jag kunde återgå till mitt arbete och min aktiva fritid.

Året därpå blev det samma resa med andra knät. Samma symptom och min förhoppning och även läkarnas utlåtande lovade gott så det blev en liknande operation ännu en gång. De behövde inte i detta fall göra någon mikrofrakturering utan nöjde sig med en vanlig meniskoperation. Dock ville det inte läka efter operationen utan jag hade fortfarande ett halvår senare ingen styrka i benet och hade ständig värk från knät. Ytterligare en operation med nu en mikrofrakturering igen och en ny from förhoppning om att bli frisk och kunna återgå till mitt normala liv.

Så blev det dessvärre inte utan månaderna gick och smärtan var konstant och omöjliggjorde ett vanligt liv med aktivt idrottande och en återgång till mitt arbete. Jag fick efter hand lära mig att leva med värken och åt smärtstillande tabletter för att kunna börja arbeta.
Tuff insikt att veta att så kommer resten av livet se ut och man är bara 50 år fyllda.

Men eftersom mitt namn är Göran och det förpliktigar så ville jag inte nöja mig med denna tragiska insikt utan letade med ljus och lykta efter något alternativ som kunde göra mig frisk och smärtfri.

Testade nyponpulver och glukosamin och MSM och gurkmeja. Tränade och körde sjukgymnastik. Inget av dessa av många undergörande medel hjälpte mig. Smärtan och värken fanns kvar som en elak vän som inte ville lämna mig.

Pratade av en händelse med en gammal vän i telefon och berättade om mina problem. Hon har en hälsokostaffär och har en stor kunskap om vad som funkar. Hon frågade om jag testat kollagen/collagen. Hade aldrig hört talas om det. Hon berättade att våra leder består av 75 % kollagen/collagen och att när vi åldras minskar kroppens produktion av kollagen/collagen. Många av hennes kunder hade blivit av med sina smärtor genom att använda kollagen/collagen.

Det låter för bra för att vara sant. Är misstänksam av naturen. Speciellt med tanke på att ha jobbat flera år med olika hälsokostföretag. De flesta lovar guld och gröna skogar. Men eftersom jag fick tipset från min goda vän och jag litar på hennes expertkunskap tänkte jag att det kan vara värt ett försök.

Dyrt var det också.
390 kr för 30 dagar. Det blir mycket pengar på ett år. Men klart om jag skulle bli frisk och kunna återgå till mitt tidigare aktiva liv så är priset inte så viktigt.

Jag tog därför risken och beställde en burk. Jag hade inga större förhoppningar om någon förändring skulle ske. Men det som hände någon vecka senare gjorde mig positivt överraskad. Jag som inte kunde gå ner för en trappa utan att hålla mig i ledstången och med smärta vid varje steg märkte att det gjorde inte lika ont längre när jag gick. Tänkte att det är säkert något övergående. Men det höll i sig. Misstänksam som jag är ville jag testa och se vad som händer om jag slutar att ta kollagen/collagen. Då kom smärtan tillbaka. Fortsatte därför att varje dag ta kollagenet/collagenet och blev bara bättre och bättre.

Mer och mer övertygad om att ha kommit något viktigt på spåren började jag forska och läsa allt som stod att läsa på internet om kollagen/collagen. Vad säger forskarna? Vad händer på cellnivå i kroppen när du äter extra kollagen/collagen? Funkar det lika bra med krämer gjorda av kollagen/collagen? Hur många gram skall man ta varje dag för att det skall ge bäst effekt?
Fanns det andra företag som sålde kollagen/collagen? Kunde jag hitta kollagen/collagen med hög kvalité till ett lägre pris?

Köpte kollagen/collagen från flera olika företag och testade och jämförde vilken effekt de olika märkena hade. Och vilken mängd som var optimal.
Nöjde mig inte med det utan lät mina vänner som också hade olika problem med knän och korsband och menisker testa och se hur de reagerade på kollagenet/collagenet.

Fick bara positiva reaktioner. Och det var inte bara så att kollagenet/collagenet hjälpte de som hade skador på lederna utan flera av mina vänner berättade att de även sov mycket bättre och att naglarna och håret hade blivit starkare och växte bättre. Även huden verkade bli påverkad av kollagenet/collagenet. Rynkor i huden minskade i synlighet. Flera av mina vänner som tränar idrott på elitnivå upplevde att kollagenet/collagenet hjälpte dem att återhämta sig fortare efter träning.

Styrkt av alla positiva reaktioner från mina vänner ville jag ge fler människor möjlighet att känna av kollagenets/collagenets effekter. Satte därför samman en hemsida och la även ut en del texter på Facebook då jag ville ha mer personer som ville testa kollagenet/collagenet.

Sedan har det bara rullat på. Flera tusen burkar har nått ut till nyfikna människor som vill ge kollagenet/collagenet en chans. Många är besvikna på läkarvården och läkemedelsindustrin som inte har kunnat hjälpa dem. De har precis som jag också testat olika alternativa preparat men ändå inte blivit friska.

Nu har det gått 3 år sedan jag själv började med kollagen/collagen. Är helt återställd i mina knän och har ingen smärta eller värk längre. Åker skidor på vintrarna och är aktiv med olika idrotter på somrarna.

Mina kunder berättar liknande historier och det känns otroligt roligt att få kunna hjälpa människor till ett friskare liv.

Min önskan är att så många som möjligt skall kunna ha råd att testa kollagenets effekter så därför har jag ett riktigt lågt pris på mina kollagenprodukter.

Jag till och med skänker bort en kollagenburk helt gratis.

Värde 299 kr.

Innehållet räcker i 2 månader.

Månadskostnaden år 128 kr.

4 kr per dag.

Jämför det med den produkt som jag själv testade. 390 kr varje månad.

Its a offer you can’t refuse.